Åh herre gud nu är jag skakig och har rysningar i hela kroppen. Precis pratat med läkaren och på fredag börjar min resa mot att donera mina stamceller. Först en grundlig hälsokontroll på 3 timmar med EKG, blodprov och hela skiten. Sedan sprutor 2 ggr per dag i 5 dagar och den 2:a aug är det dags för själva "skörden" som man så fint kallar det. Blev så verkligt nu, speciellt när jag fick lite info om patienten. Hon är 40 år och bor i Tyskland. JAG ska rädda hennes liv! OMG går inte att beskriva känslan.
http://vard.vgregion.se/sv/Fakta-och-rad/Personliga-berattelser/Stamcellstransplantation-Sonjas-berattelse/
http://www.alicepyne.blogspot.com/
Efter att ha läst detta så inser jag mer och mer varför jag gör det här.
Anna
13 juni 2011 11:43
Vad häftigt Noelia! Det är verkligen en helt otrolig sak du gör, förstår att det måste kännas väldigt bra! jag blev inspirerad av dig och har gått in på den sidan men har inte kommit längre än så ännu.
Läste du om tjejen i England som dör typ när som helst och gjorde en blogg för sina närmsta som nu har blivit världskänd! Hon skrev en lista på saker hon skulle vilja göra innan hon dör bla att träffa Take that som hon gjorde i helgen!
hon skriver att hennes absolut högsta önskan är att fler skriver in sig som donatorer av benmärg.
Här är hennes blogg:
http://www.alicepyne.blogspot.com/
Nollis
13 juni 2011 11:54
Ja det är sjukt häftigt. Gå med i Tobias registret! Det är en väldigt liten chans att man matchar någon men tänk OM du råkar göra det och kan rädda någon. Do it! Kostar inget och är hur lätte som helst. Buhuuu snyft blogg, la ut en länk till den. ÄNNU en anledning till att jag gör det här :)
Lina
14 juni 2011 13:20
Du är så grym som gör detta! Önskar min kropp var i skick att klara av det för då hade jag lätt gjort det. Bara vetskapen om att man finns tillgänglig om just ens egna match behöver skulle kännas fantastisk. Att du ska rädda en tjejs liv är otroligt! Tänk dig. Hon är lika gammal (ung) som Tessan. Hon har säkert barn och en man. Du har inte bara räddat hennes liv. Tänk att du har gett hennes barn chansen att växa upp med sin mamma!!!! Du är en hjälte!!!!
http://www.unixangel.se
Nollis
14 juni 2011 14:24
Ja men det är verkligen så, hon kan ha familj och småbarn, sjukt ju.
Ärligt så visst, det känns jävligt speciellt att jag kan rädda hennes liv men jag känner mig inte som en hjälte, känns inte som att jag offrar mig speciellt mycket det känns mer som en självklarhet. Alla borde göra det här :)
Tänk om det var jag, eller du eller en annan närstående. Tror jag känner rätt starkt för just det här eftersom min lillebror inte överlevde leukemi. Livet kan förändras så sjukt fort, kommer ihåg hur jag mådde och vilka tankar som far runt i huvudet innan jag fick veta att min tumör i bröstet vad godartad.
Sen är ju jag en sån som ska hjälpa alla och rädda världen. LOL
PoK